Jag sprang och mötte er i dörren,fast jag borde suttit kvar och väntat. Borde låtit er söka upp mig. Låtit er leta efter mig i vimlet. Hållit er på halster. Men jag var för ivrig.
– Nej, vi ska se Peters föreställning, sade ni. Sedan ska vi till moster Sylvias 80-årskalas.

Jag gick in och satte mig igen. Lyckan fanns inte kvar. Och om två långa timmar var det vår tur att äntra scenen.