Jag ser honom i parken. Han står och
slipar på lien. Spottar på brynet.
– Är det dags? frågar jag.
Han hummar lite, frågar vad jag har för
planer för det kommande året.
– Tja, leva sundare. Tänka mer på andra. Förbättra värden… Lite sånt.
Han nickar, viftar iväg mig med brynet.
– Jo, så brukar det sägas.
Lättad går jag vidare. Får ur mig ett
tack.
– Ingen orsak, säger han. Vi ses!
Jag mumlar tvekande något jakande till
svar. Styr stegen hemåt.
Innanför dörren har jag glömt vad det
var jag lovade. Inte lätt att minnas allt man ska göra numer. Bestämmer mig
för att skaffa en planeringsapp. Man blir ju äldre med åren.